En ny avhandling "Thumb Base Osteoarthritis: Prevalence, Occupational Risk, and Surgical Outcomes" presenterades den 23 okotober vid Lunds universitet av den amerikanska handkirurgen Jennifer Moriatis Wolf. Den svenska översättningen på avhandlingens titel är ”Tumbasartros: Förekomst, riskfaktorer i yrkeslivet, samt kirurgiska resultat”.

Tumbasartros är den vanligaste artrosformen i handen. Eftersom tummen svarar för cirka 50% av handens funktion, kan tumbasartros ge stora problem med smärta och svårighet att greppa saker i dagliga livet. 

Jennifer Moriatis Wolf visade bland annat i sin avhandling att förekomsten av artros i tumbasen som lett till vårdsökande var cirka tre gånger så hög hos kvinnor som hos män (2,2% av kvinnor jämfört med 0,6% av män). Högst risk var för kvinnor i åldern 70-74 år och för män i åldern 80-84. Jennifer såg också ett tydligt samband mellan tumbasartros och yrken med hög belastning så som byggnadsarbete. De som arbetade inom dessa yrken löpte större risk att drabbas av tumbasartros.

Långa sjukskrivingsperioder noterades efter kirurgisk behandling vid tumbasartros hos patienter i yrkesverksam ålder, men det fanns inga stora skillnader i sjukskrivningslängden mellan kvinnor eller män. Jennifer Moriatis Wolf jämförde också de olika operationsmetoderna och uppmärksammade att de patienter som genomgått en protesoperation kunde återgå till sitt arbete tidigare än de som genomgått trapeziektomi med eller utan interpositionsartroplastik.  

96 av 100 patienter som genomgått kirurgisk behandling för tumbasartros följdes upp 17 år (i genomsnitt) efter sin operation. De upplevde väldigt god smärtlindring och handfunktion i jämförelse med patienter som inte genomgått en operation. Jennifer Moriatis Wolf drog också slutsatsen att ingen operationsmetod visade sig vara mer överlägsen en annan, men hänvisade till ett flertal litteraturstudier som har visat på att trapeziektomi minskar risken för komplikationer.