Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Min historia: Gunill-Louise

En knäskada i skidbacken och två protesoperationer.

En kvinna i skidkläder, skidhjälm och skidglasögon som åker skidor ner för en snöig backe.

När Gunill-Louise var på skidsemester det året hon fyllde trettio, råkade hon ut för en olycka i backen som senare i livet skulle orsaka henne allvarliga knäproblem.

Jag åkte offpist och skulle vara lite häftig, men jag föll i skidbacken och skadade menisken i mitt vänstra knä.

Det skadade knät lindades in i bandage och Gunill-Louise blev tillsagd att vila resten av semestern. På 80-talet, när meniskskadan inträffade, fanns det lite kunskap om vikten av att träna upp ett knä efter en skada. Istället uppmanades de flesta att vila tills svullnad och smärta lagt sig. Idag vet man att rehabilitering och träning efter en knäskada är jätteviktigt och kan eventuellt minska risken för att drabbas av artros i framtiden.

Tio år efter den traumatiska knäskadan i skidbacken började Gunill-Louise känna av smärtor i sitt vänstra knä. Efter ett läkarbesök och en MR-röntgen fick hon beskedet att hon hade drabbats av artros i samma knä som hon en gång hade skadat. Ett besked var dock det enda Gunill-Louise tog med sig hem den dagen, utan någon vidare information om sjukdomen artros eller rekommenderade behandlingsmetoder.

Smärtan blev bara successivt värre med åren och hade jag inte till slut skickat in en egenremiss hade jag aldrig fått någon hjälp.

En inskickad egenremiss ledde till en protesoperation då det vid undersökningstillfället konstaterades att ledsjukdomen var långt framskriden. Det var på grund av att Gunill-Louise aldrig tidigare hade mottagit tips på behandlingsmetoder, som artrosen successivt hade förvärrats och skapat enorma problem för henne i vardagen. Vid operationstillfället sattes en halvprotes in i knät, något som underlättade livet betydligt för Gunill-Louise i flera år, fram tills att hon trillade vid ett tillfälle nästan 16 år senare. Fallet innebar att en andra operation blev nödvändig där läkaren bestämde sig för att istället sätta in helprotes.

Helprotesen kom som en räddning, men det var knäövningarna som Gunill-Louise fick efter operationen av sin fysioterapeut, som var nödvändiga för att hålla knäet i bra skick. Övningarna har följt henne sedan operationen och kommer förmodligen följa henne resten av livet.

Om jag inte sköter mina övningar, blir jag omedelbart stel och svullen i protesleden.

Gunill-Louise har alltid varit aktiv och trivts med att träna. Idag tränar hon så mycket det går. Sina övningar ser hon till att göra varje dag med fokus på båda knäna. I samband med den andra protesoperationen, uppmärksammades artros i det högra, icke-skadade knäet också. Hon erkänner att hon inte vågar sluta träna, då hon inte vill bli opererad i ännu ett knä.

Det var så omständigt att bli opererad så därför gör jag mina övningar. I början struntade jag i att träna det högra knäet och tränade bara det vänstra men då blev det högra knät sämre så nu tränar jag både knäna varje dag, livet ut.

Gunill-Louise har tre övningar som hennes fysioterapeut har gett henne som hon utför tillsammans med stretching. Utöver det är hon på gymmet två gånger i veckan och styrketränar. Hennes fysioterapeut har också hjälpt till med att visa hur hon ska styrketräna rätt på gymmet.

Tränar jag inte på några dagar så börjar det göra ont i båda mina knän.

Efter en andra protesoperation och genom att göra sina övningar som tränat upp muskulaturen kring knälederna, klarar hon nu sig rätt så bra i vardagen.

Jag kan inte åka skidor eller springa längre, så jag har behövt lägga om mitt träningsprogram lite. Nu paddlar jag kajak istället på sommaren och cyklar mycket. Jag promenerar också långa sträckor. Efter den nya operationen så fungerar det bra.

Gunill-Louise vet att träning kan vara svårt att utföra och göra mycket ont för dem som har artros. Hon poängterar att det är viktigt att träna i så tidigt sjukdomsskede som möjligt och att inte låta det gå för lång tid innan man behandlar. Att söka kunskap om sjukdomen är också väldigt viktigt menar hon och att inte gå upp i vikt. Hon håller sig själv uppdaterad om sjukdomen så ofta hon kan och ser efter att hålla sin vikt på en normalnivå.

Jag har äntligen hittat en bra balans för att leva ett gott liv med min artros.