Ledbrosk består av broskceller (kondrocyter) som omges av ett nätverk som kallas för extracellulär matrix. Extracellulär matrix består till största del av vatten som hjälper till att skapa en stötdämpande effekt vid mekanisk belastning och minska friktionen i leden när den rör sig. Eftersom det är cellerna som producerar och underhåller det extracellulära matrixet, behövs friska broskceller för att brosket ska fungera normalt. I extracellulär matrix hittar man bland annat fiberproteinet kollagen som fungerar som ett ramverk och agerar broskets ”armering”. Inuti själva ”armeringen” sitter proteinet aggrekan fast, vars roll är att binda vatten för att hålla brosket mjukt och elastiskt så att brosket sväller och blir till en ”kudde” i leden. Kollagenet förhindrar dock aggrekanet från att ta in för mycket vatten så att inte brosket sväller för mycket. Det är alltså bland annat samspelet mellan mängden kollagen och aggrekan som avgör broskets tjocklek.

Obalans orsak till brosknedbrytning

Nedbrytningen av brosket vid artros beror på en obalans i uppbyggandet och nedbrytningen av det extracellulära matrixet. Broskcellerna hinner inte bygga upp extracellulär matrix i samma takt som det bryts ned, och den gradvisa nedbrytningen av extracellulär matrix leder till att brosket förstörs. Varför denna obalans inträffar finns det inget ordentligt svar på, men det kan bland annat bero på antingen för hög eller för låg belastning av leden.

Olika skeden av nedbrytning

I första skedet minskar aggrekanhalten i brosket men eftersom kollagennätverket fortfarande är obrutet, påverkas inte brosktjockleken. I nästa skede börjar kollagennätverket att brytas ned och tillslut kan man säga att broskets ”armering” går sönder, samtidigt som mängden aggrekan blir ännu mindre. När detta händer så binds inte något vatten och brosket börjar tunnas ut. I första hand blir broskytan mjuk och ojämn. Efterhand med åren kan brosket försvinna helt. Broskets (och de andra vävnadernas) nedbrytning i leden sker dock långsamt och därför säger man ibland att artros är en degenerativ sjukdom, även om det inte längre anses vara en förslitningsskada.