I ett friskt brosk råder en jämvikt mellan uppbyggnad och nedbrytning av vävnadskomponenter. Vid artros uppstår en obalans och stora mängder enzymer bildas som bryter ner broskproteiner. Ett av de första proteiner som bryts ner vid artros är broskproteinet aggrekan som därigenom frisätts i ledvätskan. Vi analyserar aggrekan och andra proteiner i blod-, urin- och ledvätskeprov från olika patientkohorter (knäfriska, ledskada, artros, juvenil artrit) för att mäta inflammation och nedbrytningsprodukter från ben och brosk. Med dessa biokemiska analyser samt med magnetkamera och röntgen studerar vi de molekylära och strukturella förändringar som uppstår vid knäskador och vid utvecklingen av artros.

När väcktes intresset för att börja forska?

Under mitt examensprojekt studerade jag elektronstransportkedjan i olika cellorganeller (mitokondrier och peroxisomer). Ingenting fungerade som det skulle, organellerna läckte och inga mätningar kunde göras. Till saken hör att det tog sex timmar att rena fram dessa organeller (från potatisknölar) så analyserna av elektrontransportkedjan gjordes på kvällen när alla på labbet hade gått hem. En kväll så improviserade jag genom att ändrade i protokollet och plötsligt så fungerade allt och jag kunde generera en stor mängd data. Jag var mäkta stolt dagen efter när jag visade resultaten för min handledare.

Berätta om ett av dina pågående forskningsprojekt.

Knäskador utgör en risk att utveckla artros. I en longitudinell studie av korsbandsskadade patienter som vi följt i många har vi analyserat/samlat information om olika parametrar som inflammation, brosktjocklek (med hjälp av MR), molekylära biomarkörer (t.ex. aggrekan), smärta och om de utvecklat artros. Molekylära markörer jämförs med MR-analyser och kliniska data, men vi undersöker också vilka av dessa parametrar som kan förutspå uppkomsten av artros.

Vad hoppas du ska ske inom ditt forskningsområde?

Att vi en dag skall förstå de biologiska förloppen i sjukdomen artros så att vi kan designa bättre kliniska studier för att ta fram bromsmediciner mot artros.

Vad anser du vara ditt största bidrag hittills till ditt forskningsområde?

Att vi utvecklat en analysmetod (biomarkör-assay) som kan mäta nedbrytningsprodukten av broskproteinet aggrekan i blod och ledvätska. Denna biomarkör-assay har visat sig att vara väldigt användbar för att skilja knäsjuka från knäfriska och vid kliniska studier där effekten av potentiella artrosläkemedel testas.

Läs mer om Andrés forskning i Lunds universitets forskningsportal