Knä

Knäledsartros är en av de vanligaste formerna av artros och den formen som flest söker vård för i Sverige. Risken för knäledsartros stiger med åldern men även yngre individer som har råkat ut för tidigare knäskador kan drabbas. Eftersom våra knän utsätts för både kroppsvikt och fysiska belastningar i vardagen, löper knäleden stor risk för att skadas någon gång under vår livstid.

Knäledsartros blir allt vanligare på grund av att övervikt och fetma ökar bland befolkningen till följd av minskad fysisk aktivitet i vardagen. Vid för tung kroppsvikt sker det en konstant hög belastning på knäna som ökar risken för artros. Grundbehandlingen för knäledsartros är utbildning om sjukdomen och träning. Musklerna kring knät ska vara i fokus vid träning eftersom starkare muskler ger knät stabilitet och gör så att knät klarar av belastning bättre. Ett komplement till grundbehandlingen i de lägen man har mycket ont är smärtstillande läkemedel och hjälpmedel. I riktigt svåra fall kan ledytorna i knäleden bytas ut mot en protes. Oftast räcker det dock med grund- och tilläggsbehandling hela livet ut om man börjar behandla så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. 

Vid knäledsartros kan knät göra ont, kännas stelt och bli svullet. Det kan bli svårt att böja sitt knä ordentligt och ens förmåga att gå kan påverkas.

Höft

Vid artros i höften får man oftast ont i ljumsken, men då det är leden mellan lårbenet och bäckenet som tar skada är det inte ovanligt att smärtan strålar ända ned till knät. Höftleden består av lårbenshuvudet och ledskålen och allt eftersom brosket bryts ned, börjar de två benen gnida mot varandra vilket kan orsaka höftsmärtor. Att drabbas av höftledsartros kan med tiden orsaka stelhet i höften och det kan bli svårt att resa sig upp ur sängen på morgonen. Smärtor uppkommer främst vid belastning men med tiden kan man börja få ont även i vilande tillstånd. Smärtor kan komma och gå i perioder och ibland kan de bli så starka att det blir svårt att röra sig eller sova.

Höftledsartros drabbar främst äldre personer, men det är fullt möjligt att sjukdomen visar sig i medelåldern eller tidigare, till exempel på grund av en gammal höftskada, hög yrkesbelastning eller en medfödd höftmissbildning. En fysioterapeut kan bidra med specialanpassade övningar till personer med artros i höftleden. Om övervikt föreligger, är en viktnedgång ett viktigt steg i rätt riktning eftersom höften, liksom knät, är en viktbärande led. Precis som för knäledsartros, gäller utbildning och träning som grundbehandling och en protesoperation ska endast göras när ingen annan behandlingsmetod gett resultat. 

Hand

Artros kan drabba en eller flera leder i handen och är allra vanligast i tumbasen och fingrarna. Handleden kan också drabbas men detta är mindre vanligt. Ärftlighet står för upp till ca 60–70% av artros i fingrarnas leder och den bakomliggande orsaken beror därmed inte lika mycket på livsstilsfaktorer eller skador som det gör vid knä- och höftartros. Precis som vid artros i andra leder, kan det ta flera år innan artros i handen märks av och stelhet och smärta kommer oftast smygande.

Vid artros i fingerlederna kan fingrarna svullna upp och ändra form. Formändringen beror i första hand på svullnad och förgrovning av lederna, men kan också bero på knutor som uppstår på fingrarnas ytterleder (Heberdens knutor) eller mellanleder (Bouchards knutor). Handartros förväxlas ofta med ledgångsreumatism och det är därför viktigt att få rätt diagnos för att få rätt behandling.

Artros i fingrarna och tumbasen kan leda till att det blir svårt att använda händerna till att greppa saker på grund av smärta och nedsatt muskelstyrka. Det finns specialutformade handövningar för handartros som kan lindra symtomen och förbättra handstyrkan. En mängd olika hjälpmedel och stöd finns också tillgängliga att köpa som kan underlätta vardagen när det blir svårt att använda händerna ordentligt.

Handen kan opereras vid behov och då brukar man antingen ta bort en del av eller ett helt ben i leden eller steloperera den delen av handen som drabbats av sjukdomen.