PRP-behandling och broskcellstransplantation som behandlingar för artroslindring är fortfarande kontroversiella. Båda räknas till gruppen experimentella behandlingar. På grund av bristande vetenskaplig evidens om effekt utöver placebo (sockerpillseffekten) omfattas behandlingarna inte av den allmänna sjukvården. Det behövs flera välutförda kliniska studier för att kunna dra ordentliga slutsatser om eventuella effekter av dessa två behandlingar.

PRP-behandling

PRP står för "Platelet Rich Plasma" (plasma rik på blodplättar) och är en experimentell behandling där patientens egen koncentrerade blodplasma injiceras i behandlingsområdet. Patienten lämnar ett vanligt blodprov som sedan centrifugeras för att skilja blodplättarna från de röda blodkropparna. Syftet är bland annat att frisätta så kallade "tillväxtfaktorer" för att stimulera stamceller till nybildning av broskceller. Det finns dock inte i dagsläget tillräckligt mycket bevis att denna typ av behandling skulle kunna lindra artrossymtom mer än placebo. Behandlingen är också väldigt dyr och bekostas av patienten själv. PRP fortsätter därför vara en kontroversiell behandling, speciellt eftersom det finns pengar att tjäna genom att marknadsföra behandlingen som effektiv. Forskning pågår ständigt för att se om det finns positiva effekter men även eventuella biverkningar av behandlingen.

Broskcellstransplantation 

Broskcellstransplantation är en mindre vanlig behandlingsmetod. Den erbjuds idag framför allt efter ledskada hos yngre till medelålders individer där brosket gått sönder vid till exempel en traumatisk knäskada. Behandlingen har också provats vid artros. Det finns många olika varianter av denna behandling, men principen går ut på att reparera den skadade broskytan och stimulera tillväxt av nytt brosk. Liksom PRP-behandling är effekten av broskcellstransplantation inte tillräckligt välundersökt i kliniska studier. Det finns till exempel en brist på data som jämfört behandlingen med placebo. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer klassas behandlingen vid artros som "icke-göra", det vill säga att den inte ska erbjudas till artrospatienter.