I studien ingick 220 patienter med knäartros. De fick med lottens hjälp under 3 veckors tid antingen aktiv TENS-behandling (upp till 60 minuter per behandling) eller placebo TENS-behandling med samma varaktighet. Patienterna fick inte veta vilken av de två behandlingarna de mottagit och de flesta kunde heller inte gissa sig till vilken behandling de hade fått.
Resultaten visade att båda grupperna upplevde minskad smärta i ungefär lika stor utsträckning vid uppföljningarna som skedde 1 vecka, 3 veckor respektive 3 månader efter behandlingsstart. Biverkningarna i de båda grupperna var få och milda. Forskarna drog därmed slutsatsen att TENS inte bör rekommenderas som behandling för smärta vid knäartros.
Som vi har tidigare rapporterat om i andra nyhetsinslag om behandlingar och placebo, så förklaras den genomsnittliga förbättringen i de båda behandlingsgrupperna mest sannolikt av så kallade ”kontextuella effekter”, det vill säga placeboeffekten och effekter på grund av naturliga fluktuationer i smärta (spontan förbättring).
Artrospatienter tenderar att påbörja behandlingar då de befinner sig i en dålig fas. Det är då mer sannolikt att man förbättras än att man försämras, av helt naturliga orsaker. Detta fenomen kallas på engelska ”regression to the mean”.
