Kan du berätta lite om ditt forskningsområde?
Jag forskar på sjukdomar och tillstånd i höftleden som drabbar barn men även kan ge smärta och artros i vuxen ålder. Ett exempel på en sådan sjukdom är höftledsdysplasi, vilket innebär att ledskålen i höftleden inte täcker höftkulan tillräckligt. Höftdysplasi förekommer hos 0.5-1% av nyfödda barn i Sverige och upptäcks nästan alltid på BB. Vid tidig diagnos är behandlingen enkel och framgångsrik. Tillsammans med min doktorand Adam Sand studerar jag effekterna av tidig behandling av dysplasi hos spädbarn.
Även vuxna kan ha höftdysplasi vilket kan ge problem eftersom en höftkula utan adekvat täckning av ledskålen kan bli instabil och utveckla lokalt hög belastning på ledbrosket. Vissa individer med dysplasi får därför smärta och kan utveckla artros. Det intressanta är att man i dagsläget inte vet när vuxendysplasin utvecklas men den etableras innan man är färdigvuxen. Troligtvis är det inte de som hade dysplasi som spädbarn som sen drabbas som vuxna.
Ett annat tillstånd jag forskar på är cam-morfologi. Det innebär att höftkulan inte är helt rund utan har en benig påbyggnad mellan höftkula och lårbenshals, ungefär som en kamaxel på en bil. En sådan påbyggnad leder till att det inte blir en perfekt passform mot ledskålen när man böjer och inåtroterar i höftleden. Om detta orsakar smärta kallas det för höftimpingement.
Den vanligaste höftsjukdomen hos tonåringar kallas höftfyseolys. Vid höftfyseolys sker en glidning i höftkulans tillväxtzon. Det behandlas med enkel operation som stoppar glidningen. På grund av den glidning som redan skett får man dock en varierande grad av cam-morfologi. Denna kan i sin tur ge smärta, höftimpingement, som på längre sikt även ökar risken för artros.
Kan du berätta om dina pågående forskningsprojekt?
Min doktorand Rebecka Vinge (disputation 2025-05-28) har studerat höftdysplasi hos vuxna och funnit att det förekommer hos 5% av vuxna i Sverige. Det visade sig att medvetenheten om tillståndet hos röntgenläkare var väldigt låg, bara 7% av fallen med dysplasi hade angetts i röntgenutlåtandet. Vi har även tittat på de långsiktiga konsekvenserna av höftledsdysplasi tillsammans med forskarkollegor i Nederländerna. Höftdysplasi ger en ökad risk för höftsmärta och höftartros men riskökningen var inte särskilt stor.
Två andra doktorander har forskningsprojekt som är associerade med cam-morfologi. Amanda Maripuu forskar på cam-morfologi hos vuxna: hur vanligt är tillståndet i Sverige och vilka långsiktiga konsekvenser har cam-morfologi när det gäller höftsmärta och artros?
Jens Nilsson, forskar på vuxna individer som har haft höftfyseolys i barndomen. Hur mår de som vuxna? Är deras besvär kopplade till graden av cam-morfologi? I vilken utsträckning har de utvecklat artros?
Vad hoppas du ska ske inom ditt forskningsområde?
Att genom ökad kunskap förbättra omhändertagandet av vuxna patienter med höftledsdysplasi och cam-morfologi. I dag finns en i stor utsträckning outnyttjad möjlighet att använda AI för tolkning av röntgenbilder. Denna teknik bör implementeras i kliniken så snart som möjligt.
När det gäller min forskning på spädbarn med höftdysplasi hoppas jag kunna bidra till att ta fram nationella riktlinjer för behandling. I dagsläget överbehandlas många barn vilket innebär onödig belastning för sjukvården men framförallt för barnen och deras föräldrar.
Vad anser du vara ditt största bidrag hittills till ditt forskningsområde?
Nyligen publicerade vi en studie som visar att behandling av dysplasi hos spädbarn kan halveras med bibehållet gott resultat. Det har blivit en stor lättnad för föräldrar och barn som drabbats, att det räcker med 6 veckors behandling mot tidigare 12 veckor. Adam Sand fick för denna artikel pris för bästa vetenskapliga artikel för yngre forskare i ACTA Orthopaedica. Via min roll som registerhållare i det nationella kvalitetsregistret för barn med höftledsdysplasi försöker jag nu sprida kunskapen nationellt.
Någon publikation om projektet?
