Kan du berätta lite om ditt forskningsområde? Hur skulle du beskriva ditt arbete?
Jag är i första hand kliniker och mina forskningsfrågeställningar växer fram ur det jag möter i vardagen med mina patienter. Intresset för just artros väcktes genom mitt arbete med patienter som har handledsartros. Jag såg att det saknades studier som jämförde resultatet av handledsprotes mot steloperation, vilket väckte frågor kring kirurgiska behandlingsval, men också en nyfikenhet på icke-kirurgiska behandlingsalternativ.
Det måste vara ovanligt som kirurg att intressera sig för icke-kirurgiska alternativ?
Ja, det är det nog. Men det är väldigt givande att arbeta tvärvetenskapligt tillsammans med fysio- och arbetsterapeuter – vi lär mycket av varandras perspektiv. Min tidigare doktorand, Sara Larsson som är fysioterapeut, disputerade bland annat på träning som förstahandsbehandling vid handledsartros.
Handledsartros är en relativt ovanlig form av artros och drabbar män i högre grad än kvinnor. Oftast finnas det en bakomliggande biomekanisk orsak, som en oläkt båtbensfraktur, en ligamentskada, eller möjligen upprepade små trauman, som t ex långvarigt manuellt arbete.
Min andra forskningsinriktning är handartros, vilket omfattar både tumbasen och fingerlederna. Intresset för handartros har ökat de senaste åren – det är faktiskt den vanligaste formen av artros efter knäartros. Jag försöker förstå vilka bakomliggande riskfaktorer som bidrar till att man utvecklar handartros – framför allt sådana vi kan påverka.
Kan du berätta om ditt pågående forskningsprojekt?
Just nu undersöker jag metabol samsjuklighet - framför allt fetma och förhöjda blodfetter - och risken att utveckla handartros. Målet är att förstå hur dessa ämnesomsättningsrelaterade faktorer kan påverka sjukdomsutvecklingen.
Vad hoppas du ska ske inom ditt forskningsområde?
Kvinnor har upp till fyra gånger så hög risk att drabbas av handartros jämfört med män i åldern 50-60 år, alltså i samband med klimakteriet. De har ofta mer symptom och upplever större besvär av sin handartros. Trots dessa tydliga könsskillnader, och det uppenbara sambandet med klimakteriet, är området fortfarande mycket lite studerat. Metabola förändringar i övergångsåldern kan vara en del av förklaringen – men vi behöver med kunskap för att förstå sambanden. Jag hoppas att framtida forskning i högre grad fokuserar på könsskillnader vid handartros, eftersom det kan vara en nyckel till både bättre förståelse av sjukdomen och mer individanpassad behandling.
Vad anser du vara ditt största bidrag hittills inom ditt forskningsområde?
Att bidra till en förändrad syn på handartros – från enbart betraktats som en mekanisk ledsjukdom till att också omfatta metabola orsaker. Det innebär ett slags paradigmskifte, eftersom det öppnar för nya sätt att förstå, förebygga och behandla sjukdomen. I stället för att bara fokusera på belastning och kirurgi kan vi också rikta in oss på systemiska faktorer som övervikt, blodfetter och hormonella förändringar.
Några publikationer om projekten?
