Dagen för operationen är äntligen här och Sven kommer till sjukhuset med sin son som erbjöd sig att komma och hjälpa Sven några dagar efter operationen. Läs första och andra delen om du missat dessa!

Sven får komma in på avdelningen där han får byta kläder och förbereda sig inför operationen. En undersköterska kommer förbi och informerar om att det snart kommer en kollega och sätter en liten infart i hans hand eller arm. Hon passar även på att informera Sven om hur förloppet efter operationen kommer se ut. Han får veta att man efter operationen vanligtvis stannar kvar några timmar på en uppvakningsavdelning för extra observation innan förflyttning till avdelningen sker. Tillbaka på avdelningen får man ofta vila lite innan en fysioterapeut kommer förbi och det är dags att börja röra sig så smått. Undersköterskan upplyser Sven om vikten av mobilisering efter en operation, för att till exempel minska risken för blodproppar och svullnad.

När allt är förberett rullas Sven i väg till operationssalen där han möter narkosläkaren som ordnar med spinalbedövning  och ger honom läkemedel som får honom att slappna av, men han sövs inte. Operationssjuksköterskan och operationsundersköterskan är också inne i salen och förbereder allt inför ingreppet. Alla instrument som kan tänkas behövas är på plats och sterila kläder till de läkare som ska utföra operationen plockas fram. På salen är alla, som ska jobba nära operationssåret, sterilt klädda och utrustade för att säkerställa att såret hålls sterilt under hela tiden, allt för att minimera risken för infektioner.

Efter en timme är Svens knä hopsytt och halvprotesen är på plats. Väl på uppvakningsavdelningen får Sven stanna ett par timmar längre än planerat då hans vitalparametrar är lite ostabila. Det rättar dock till sig relativt snabbt och väl på avdelningen mår Sven bra och alla värden ser bra ut.

När vi pratar med Sven berättar han att det känns lite konstigt i benet som blivit opererat men att han inte har speciellt ont, vilket är skönt. Innan vi hinner prata någon längre stund, kommer en fysioterapeut och pratar med Sven. Hon tycker att det är dags att prova att gå en liten bit, vi får stanna kvar och se hur det går. Fysioterapeuten berättar att i de allra flesta fall går det bra och att patienten ofta blir positivt överraskad över hur smidigt det går. Det är lätt att tänka att man ska behöva ha väldigt ont och att det ska ta lång tid att kunna gå efter en operation berättar fysioterapeuten. Sven går med hjälp av kryckor och efter några steg vågar han slappna av lite mer och berättar att det känns bra.

Efter en natt på avdelningen får Sven komma hem. Han har hunnit gå några gånger till med hjälp av fysioterapeuten och kryckor, men han berättar att det känns tryggt att veta att hans son kan hjälpa honom i några dagar om det skulle behövas.