Vi mötte Fatima, 55 år, som haft besvär i sitt knä under 3 års tid och som sedan tidigare opererat ett knä med liknande besvär. Smärtan i knäet är det största problemet och den har nu ökat så pass att Fatima behöver äta mycket smärtstillande för att klara av sin vardag. Tidigare var besvären mest kopplade till viss rörelse men de senaste månaderna har smärtan suttit i även vid vila, hon har också upplevt att knäet svullnar upp ibland. Då Fatima nu upplever att det påverkar hennes vardagsliv för mycket uppsökte hon sin vårdcentral för att få det smärtande knäet bedömt.
Efter lite väntan och en röntgen är hon nu på sjukhuset och träffar en ortoped. Under läkarbesöket tittar läkaren dels över röntgenbilderna men ställer också frågor om hur vardagen är påverkad, var och när smärtan känns mest och vad Fatimas tankar och önskemål är. Fatima får även lägga sig på britsen för att läkaren ska kunna klämma och känna ordentligt på knäet och även bedöma rörelseförmåga genom att till exempel böja och sträcka ut benet. Läkaren kan konstatera att Fatimas besvär stämmer överens med det som kunde ses på röntgenbilderna. Det är inte alltid röntgenbilder och patientens upplevelse verkar stämma överens, en person med milda besvär enligt röntgen kan lida väldigt mycket av sin artros men det kan också vara tvärtom. Av denna anledning är det såklart ytterst viktigt för läkaren att få prata med och se patienten själv.

När den delen av undersökningen är gjord lyssnar läkaren även på hjärta och lungor samt tar ett blodtryck för att säkerställa att där inte finns några besvär som kan behöva kontrolleras vidare innan operation. Om en patient har besvär med exempelvis högt blodtryck och vet om detta sedan tidigare kan det räcka med nuvarande behandling. Känner patienten inte till det höga blodtrycket rekommenderas ofta kontroll på vårdcentralen för att kontrollera om det var en engångsföreteelse eller något som kan behöva behandling.

Fatima kommer tillsammans med läkaren fram till att det är rimligt att sätta upp henne i kö för operation av även det andra knäet och således gör läkaren detta. I nuläget är det långa väntetider och det kan dröja upp till ett år innan operationen blir av, om Fatima inte väljer att använda sig av vårdgarantin vilket innebär att man ska få hjälp inom 90 dagar. Det är upp till patienten själv att i så fall vända sig till operationskoordinatorn och meddela att man vill använda sig av vårdgarantin. Om Fatima väljer att göra det får hon några alternativ på mottagningar som kan hjälpa henne och hon får själv välja var hon önskar gå. Många av de patienter som opereras inom vårdgarantin blir hjälpta av privata aktörer. Kraven som finns för att kunna bli opererad där skiljer sig ofta något från regionen, det är till exempel övriga sjukdomar och allmäntillståndet som tas i beaktande. Det görs en sammantagen bedömning och man tar där hänsyn till om det är en ökad risk för t.ex. komplikationer eller svår mobilisering, vilket kan göra att operationen är mer lämplig att göra på sjukhuset.

I samband med läkarbesöket får Fatima även träffa en sjuksköterska som berättar lite mer om kötiden, möjligheten att nyttja vårdgarantin och som svarar på de frågor Fatima har. Sjuksköterskan har även informationsmaterial som Fatima får med sig hem. Eftersom hon gjort operationen en gång tidigare på det andra knäet finns det inte så många frågor.

Fatima valde att vänta på tiden på sjukhuset då hon gjorde sin förra operation på samma ställe och känner sig trygg med såväl personal som miljö där.

Läs mer om vårdgarantin här, på 1177 vars sida öppnas i ett nytt fönster.