Simone tog sin fysioterapeutexamen vid universitetet i Milano 2016 och fortsatte sedan att läsa en master i fysioterapi vid universitetet i Verona. Redan under sin kandidat väcktes intresset för att forska och under sin mastersutbildning fick han möjligheten att arbeta deltid som forskningsassistent. Trots att han tyckte om att arbeta kliniskt med patienter, tillät forskningen honom att hjälpa patienter på ett bredare plan.
Efter att ha tagit sin masterexamen var Simone ivrig att fortsätta med sin forskning. Istället för att återgå till att arbeta kliniskt, påbörjade han en internationell forskarutbildning som är ett samarbete mellan universitetet i Genua i Italien och Lunds universitet.
Det mesta av hans forskning idag är dock knuten till Italien och ungefär 5–6 studier kommer ligga till grund för hans slutgiltiga avhandling.
Det Simone vill göra är att skapa en modell för att se varför så få personer med artros får rätt vård. Han har hittills blivit klar med två av sina studier.
Den första studien gick ut på att intervjua kliniker i Italien som arbetar med artrospatienter för att ta reda på hur mycket de egentligen vet om vilka behandlingar bör rekommenderas till personer med artros.
Till den andra studien intervjuade han artrospatienter, också i Italien, som berättade hur de förhöll sig till en rad olika artrosbehandlingar och hur väl de kände till dessa behandlingar.
Efter att ha utfört alla intervjuer drog Simone slutsatsen att de flesta personer med artros i Italien vet väldigt lite om vilka behandlingsmöjligheter som finns vid artros. Till exempel, var det väldigt få som förstod vikten av att träna vid artros. Majoriteten trodde att en protesoperation var den enda behandlingen som verkligen fungerade och avstod därför från grundbehandling efter diagnos.
När patienter har denna inställning, förmodligen på grund av deras brist på kunskap om vilka behandlingar som finns tillgängliga, resulterar det i ett stort problem för en stat. Det innebär enorma kostnader för hälso- och sjukvården när de allra flesta artrospatienter behöver opereras någon gång under sin livstid.
Två av sina 5-6 studier kommer Simone att genomföra i Sverige nästa år under handledning av Professor Martin Englund och postdoktor Andrea Dell’isola. En utav två har finansierats av Lerici Stiftelsen och kommer att gå ut på att jämföra artrospatienters socioekonomiska status med smärta, funktion och behandlingsresultat. Data från svenska patientregister inklusive BOA-registret och svenska ledprotesregistret kommer att analyseras.
Trots att patientintervjuerna som Simone genomförde i Italien gav intressanta resultat, vill han gärna ha svar från patienter på en större skala. Med hjälp av ett stipendium från EULAR (European League Against Rheumatism) har det blivit möjligt för honom att genomföra en kvantitativ studie av artrospatienters kunskap om icke-farmakologiska och icke-kirurgiska behandlingar vid artros i Italien, Sverige, Storbritannien och Ryssland.
Studien kommer att baseras på ett frågeformulär som skickas ut till personer med artros i alla fyra länder.
Det slutgiltiga målet med studien är att förstå hur personer med artros hanterar sin sjukdom och vad de anser är rätt behandling vid artros, för att kunna identifiera de områden som behöver förbättras. Eftersom personer med artros är viktigast i denna komplexa vårdprocess, är deras svar nödvändiga för att säkerställa att behandlingsrekommendationerna får ett patientperspektiv.
Har du artros och vill hjälpa Simone med sin forskning genom att dela din upplevelse av din vårdprocess samt din kunskap kring behandlingar? Frågeformuläret tar cirka 15 minuter att fylla i och alla svar behandlas anonymt.
