Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Vanligt att patienter med knäartros behöver starka smärtstillande läkemedel åren före knäprotesoperation

Närbild på två sorters rosa läkemedel i sina förpackningar.

I en ny studie har användandet av opioider hos patienter med knäartros studerats. I studien fann man att användandet av opioider ökade stadigt under flera år för att sedan öka snabbare de sista åren innan knäprotesoperation.

En ny studie från England och Sverige (Lunds universitet) har undersökt hur många patienter med knäartros som behövt behandling med opioider åren innan de genomgår knäprotesoperation. Opioider är en grupp starka smärtstillande läkemedel där de vanligaste preparaten heter Morfin, Oxycodone, Tramadol och Citodon. Opioider har flera biverkningar varav några kan var allvarliga, det finns även risk för att bli beroende av läkemedlet vid hög dos och/eller användande under en lång tid.

I studien undersöktes användandet av opioider hos över 50 000 patienter med knäartros tio år innan de genomgick knäprotesoperation. I studien såg man att användandet av opioider ökade stadigt från tio år innan operationen fram till två år innan operationen. De sista två åren innan operationen ökade opioidanvändandet betydligt snabbare. Opioider är inte förstahandsbehandling vid artros utan ska endast användas vid svår smärta om andra behandlingar som exempelvis icke-beroendeframkallande läkemedel inte har gett tillräcklig effekt. Eftersom artros ofta förvärras över tid kan det förklara varför allt fler patienter kom att behandlas med opioider mot slutet av förloppet. Anledningen till att opioidanvändandet ökade snabbare de två sista åren innan operationen tror författarna kan bero på att patienternas smärta då var så pass svår att behandling med opioider ansågs nödvändigt; detta kan också ses som ett tecken på att patienten var i behov en remiss för bedömning av ortoped.

När man jämförde opioidanvändandet mellan patienterna i Sverige och England såg man att den totala andelen patienter som behandlades med opioider var högre i England jämfört med i Sverige. Däremot fick patienterna i Sverige oftare starka (mer potenta) opioider jämfört med patienterna i England som oftare behandlades med svaga opioider. Skillnader i användandet av svaga och starka opioider länderna emellan tror författarna delvis beror på att det i England finns fler svaga opioider att välja bland samt att rutinerna för vilka läkemedel som är vanliga att förskriva skiljer sig åt mellan länderna.

Studien fastslår att antalet patienter med knäartros som behandlas med opioider är osedvanligt högt utifrån att opioider endast ska användas i undantagsfall. Författarna menar att det finns ett tydligt behov av bättre smärtstillande alternativ vid artros samt att vissa av patienterna kan ha varit i behov av operation tidigare i stället för behandling med starka smärtstillande mediciner.
 

Artikeln finns publicerad här (engelska).