Gustavo är civilingenjör i maskinteknik och kommer ursprungligen från Colombia. När han studerade sin master fick han möjlighet till en praktikperiod (internship) i Lausanne, Schweiz. I Lausanne arbetade Gustavo inom ortopedi och han studerade den mekaniska responsen av knä-proteser genom att använda sig av numerisk modellering.
När Gustavo kom hem från Lausanne blev han erbjuden en doktorandtjänst på University of Eastern Finland. Där var han en del av avdelningen för biofysik som arbetar med ben och brosk (Biophysics of bone and cartilage,BBC ). Hans forskning fokuserade på degenerativa mekanismer i ledbrosket och dess relation till artros med målet att kunna identifiera mekanismer som kan förutse degeneration i ledbrosket. När Gustavo avslutade sin doktorandtjänst i Finland fortsatte han som postdoktorand på samma universitet innan han flyttade till Lund 2021. Nu arbetar han med biomekanik vid Lunds tekniska högskola (LTH) i en forskargrupp som leds av professor Hanna Isaksson.
Slutmålet med Gustavos forskning är att utveckla ett verktyg eller ett datorprogram som kan förutse hur fysisk laddning och ledbroskets degeneration hör ihop hos personer med artros. Genom att använda sig av beräkningsmetoder som kallas finita element-metoden så är det möjligt att koppla en persons rörelsemönster till de krafter som genereras i knäet och hur de fördelar sig i ledens vävnad. Om en har kunnat identifiera en koppling mellan rörelsenivåer och degeneration så kan det bli möjligt att berätta för en person att "om du fortsätter leva som du gör nu så kommer hälsostatusen för vävnaden i ditt knä se ut såhär om 5-10 år..."
"Den bästa behandlingen för artros är prevention men vi måste utveckla verktyg för att tidigt nog kunna avgöra om en person riskerar att drabbas av artros. I framtiden kan detta hjälpa länder och regeringar att spara pengar eftersom det enda botmedlet för artros idag är ledprotesoperationer." - Gustavo.
Maria kommer från Italien och har en bakgrund som kemist och materialvetare. När hon var färdig med sin master som gjordes i Bologna, Italien, så ville hon använda all sin kunskap för att studera medicinska/biologiska prover. Hon flyttade då till Israel och Weizmann institutet där hon gjorde sin doktorandtjänstgöring. Sedan tre år tillbaka bor Maria i Lund där hon nu arbetar som postdoktor.
Maria vill förstå relationen mellan mikrostrukturer och mekaniska egenskaper i knäets mjuka vävnad, speciellt hur de förändras i samband med att artros utvecklas. "Idag är det inte klarlagt om artros startar i leden eller i menisken", berättar Maria.
Maria gör experiment på stora anläggningar så som synkrotonljusanläggningen MAX-IV i Lund. Fördelen med att använda synkrotonljus är att det producerar väldigt skarpt och fokuserat ljus vilket gör det möjligt att få bilder av vävnader både snabbare och med bättre upplösning än i labbet eller på sjukhuset. Hon kombinerar högupplösta röntgenbilder i 3D med mekanisk kompression för att visualisera hur det ser ut inuti vävnaden när den är belastad. Efter det undersöker Maria om och hur det skiljer sig i artrosdrabbad vävnad.
Både Maria och Gustavo arbetar i ett projekt som heter ”deepmechanoknee” som är ett nordiskt samarbete mellan Lunds universitet, University of Eastern Finland, University of Oulu, och Köpenhamns universitet. Projektet finansieras av ERA PerMed och det kommer bidra till att förbättra medicinska behandlingar för att sakta ner framskridandet av artros i knäleden. Läs gärna mer om projektet här, länken öppnas i en ny flik. (ERA PerMeds hemsida).
"Vi vet inte mycket om hur artros utvecklas eller var det startar. Tanken med detta projekt är att försöka förstå mer om hur artros utvecklas och hur det påverkar både menisken och brosket. Gustavo kommer utveckla en beräkningsmetod som kan simulera sjukdomens framskridande och för det behöver han data som Maria samlar in. Den data som samlas inmatar Gustavo sedan in i datorprogrammet; på detta sätt kompletterar deras forskning varandra!
